Jag ska inte behöva gömma mig bakom ödmjukhet. Har jag gjort något bra, är jag i min fulla rätt att be om ett tack. Eller åtminstone lite bekräftelse.
Nej, jag ska inte behöva gömma mig bakom ödmjukhet. Dock har jag rätt att göra det. Jag ska aldrig vara rädd att framhäva det jag gjort, men jag ska också tillåtas backa och bara få ge av mig själv. Jag menar inte att ge andra äran, utan att låta uppmärksamheten hamna på det som de facto blivit gjort, istället på den som gjort det.
Men återigen; vill jag att andra ska veta att jag har gjort något bra, så ska jag få kliva fram. Det handlar inte om skryt eller att framhäva sig själv, det handlar om att förverkliga sig själv. Jag ska inte behöva ge hela gruppen credit, för något bara jag har gjort.
Det jag gör är värt att uppmärksammas, och då är uppmärksamheten min.
Det du gör är värt att uppmärksammas, och då är uppmärksamheten din.
Det vi gör är värt att uppmärksammas, och då är uppmärksamheten vår.
Det är inte svårare än så.
0 person(er) har tyckt och tänkt om det här.