Maria

Vikingalagen (på mitt sätt)
"Jag skulle vilja att du googlar Vikingalagen om du inte redan känner till den. Sedan tycker jag att du ska lära dig den utantill. När du har lärt dig den och upprepat den högt till din egen spegelbild varje kväll och varje morgon i två veckor anser jag att ett av de där delmålen vi skulle sätta upp tillsammans är uppnått."
 
Jag skulle ljuga för Dig, om jag påstod att jag tittat på min egen spegelbild och sagt detta högt, två gånger om dagen.
 
Men vet Du? Du blir tvungen att förlåta mig för det, för att jag struntat i att göra det Du ville. För Du vill att jag ska vara sann mot mig själv och det finns inget som är så lite Jag, som att stå och rabbla saker för mig själv. Jag blir bara obekväm i det och risken är stor att jag mitt i alltihop skulle böja mig över toalettstolen och kräkas, så falskt känns det. Jag behöver verklighet, min verklighet, och den yttrar sig i det skrivna ordet. J ville en gång att jag skulle sitta i den grå soffan och prata med Henne, men det blev bara fel. Jag skriver brev till Henne istället, här.
 
Så jag valde att göra såhär. Jag valde att låta tankarna och fingertopparna samarbeta och väva samman tio reflektioner. En om dagen, en för varje punkt i Vikingalagen. Det är Jag. Att skriva. Vi vet båda två, att jag är bra på det. Jag är bra på att prata också, men då behöver det vara mitt.
 
Det här har varit mitt sätt att arbeta mig igenom Vikingalagen. Jag kan den ännu inte utantill. Och alla ord är inte skrivna, för reflektionerna har fortsatt spinna i mitt huvud långt efter att jag klickat på Publicera. Men det är Jag. Att skriva är Jag.
 
Så Du får lov att förlåta mig. Jag ber inte ens om Din förlåtelse. Jag bara ser Dig lugnt i ögonen och ler litegrann. För Du kan inte ändra på det som är Jag, och jag vet att Du inte vill det. Du har mycket att lära mig, och det här är ett sätt för mig att ta till mig det Du har att ge. Jag ser Dig i ögonen och ler lugnt. För Du förlåter mig för att jag gör tvärtemot. Du vill lära mig att bejaka mitt Jag. Det är såhär jag gör det. Och bara jag är Jag, så bryr Du Dig egentligen inte om hur jag gör det, eller hur?
 

 
Här samlar jag alla reflektioner i länkar. För vemsomhelst att gå tillbaka till.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Jag är unik, det finns bara en som jag