Maria

Nu ska vi åka hem.
Vi ska åka hem snart. Vi har haft en lugn jul. Fyra och en halv timme har spenderats på akuten, förvisso, men det är ett direkt resultat av att jouren var stängd. Finaste har varit kraftigt förkyld, och det i kombination med hans kattallergi, gav honom andningssvårigheter.
 
Vi fick sporadiska besök av läkare och sjuksköterskor, men däremellan var det tomt på vårdpersonal i rum sju. Vi hörde fulla och höga människor. Vi hörde ledsna barn och vi insåg att vi knappast vara prio ett. Vi hade, framförallt, extremt långtråkigt. Jättelångtråkigt.
 
Vi trodde att Finaste skulle få något luftrörsvidgande utskrivet, men han fick bara inhalera något på plats, sen skrev de ut kortison och antihistamin och sen... fick vi åka hem. Halv tio på kvällen. Finaste är dock som en ny människa nu och trots läkarens rekommendation om att Finaste inte skulle vara i närheten av katter någonsin igen, har flera nätter förlöpt utan fler fadäser. Finaste var på vippen att ta tåget hem, men allt har ju gått bra, så han har blivit kvar med mig.
 
Annars har vi umgåtts med min släkt. Vi har promenerat. Jag har fått sjunga med mammas kör. Vi har haft det lugnt. 
 
Nu ska vi åka hem. Hem till Värmland. Fortsätta vår ledighet.