Jag tänker inte be om ursäkt. Ni känner igen varningstecknen. Det går att välja om en vill läsa vidare, eller inte. Jag är inte enkel, det är ingen människa och dessutom är komplexiteten något jag tycker en ska vara rädd om.
Vid fyra lyckades jag somna, med Finastes arm runt mig, tätt tillsammans i värmen i underslafen i våningssängen. Fyra oroliga timmar blev det till sist. Jag är outsövd och utmattad; det tär, att se dagen gry och höra fåglarna börja sjunga, utan att ha lyckats sova sedan solen gick ner och fåglarna gick till vila. Men Han har lämnat mig för denna gång, med en varningens nagel. Jag är trött, men mår i övrigt bra. Själen är trött men annars återhämtad.
Vår semester är inte helt över. Gävle och en övernattning där, återstår. Vi är fyllda av minnen och fler kommer. I helgen ska jag skapa ytterligare fler, innan jag på måndag åker till Kristinehamn och min nya arbetsplats.
En kan må hyggligt fast en är lite trött.
1 person(er) har tyckt och tänkt om det här.