Egentligen var jag för trött, men det var skönt med en långpromenad. Jag hade bänkat mig i soffan, men sen drog jag på mig träningskläder och gav mig ut.
Det blev den vanliga milen. Jag har inte ändrat många meter, det senaste året. Samma runda, men nytt varje gång. Idag stod jag länge och iakttog en katt på jakt. Den satt med tyngden på bakbenen och laddade för ett anfall. Tog spjärn, slappnade av lite, fokuserade blicken. Blinkade inte. Jag stod så still jag kunde, för att inte störa. Jag må ha mina kulinariska preferenser, men en katt är en katt är en katt och den kan inte välja bort sina instinkter. Den måste få jaga. Så där stod jag, nära, men jag andades knappt, av rädsla för att störa. Katten tog sats igen. Och hoppade. Landade perfekt och fångade.
Så fulländat. En teknik, finslipad under tusentals år. Den vägde, fram och tillbaka, tills exakt rätt ögonblick infann sig och avståndsbedömningen stämde in i minsta detalj.
Samma runda. Nytt varje gång.
0 person(er) har tyckt och tänkt om det här.