Jag hade en dålig kväll igår. Jag vet inte vad det var som triggade men plötsligt satt hjärtat lite för högt upp och tårarna brände bakom ögonlocken.
Påståenden om och argument för att jag är värdelös, inte till någon nytta, flög genom huvudet och rakt ner i hjärtat. Runt i varje artär. Profetia om misslyckande malde i takt med att mina käkar tuggade utan något mellan tänderna.
Jag såg ingen orsak, för jag hade ätit, sovit och haft en bra dag.
Jag vet att jag inte behöver ha en orsak. Och jag vet att det Han viskar inte är sant. Jag vet att det låter fånigt. Men i stunder som de som var, är allt sant. Varje ord. Just då.
Jag tog beslutet att gå och lägga mig i tid och att se till att komma upp i tid och cykla till jobbet idag. För att få rensa. Det tog lång tid, längre än vanligt, och det regnade halva vägen. Men det hjälpte.
En dålig kväll ger en trött dag, trots att jag fick sova även inatt.
Det är okej. För det är inte sant, det Han sa igår. Jag vet det igen, idag, och då kan jag få ha en tröttare dag.
Nåväl. Ikväll har jag sluppit Honom och imorgon ska jag vara utvilad. Då kommer barnen tillbaka efter sommaren.
Det längtar jag till.
0 person(er) har tyckt och tänkt om det här.