Maria

Dagen har tillbringats i skolbänken och vi har diskuterat samspel, vägledning och bemötande. Och så har vi skrattat.

 

Jag hamnade i samtal med en kollega från vår andra, större enhet och det visade sig att hon kände två barn som jag hade som elever förra året. 

 

 

Det är stort. Det rör vid hjärtats innersta. Det är ju precis det jag vill åstadkomma, att få vara någon i en kaotisk värld av kompisar, hormoner, kriser, slagsmål, bråk, skratt, krav och kanske, kanske en förmåga att orka ta till sig det som sägs. Få vara en ledstjärna för dem som irrar.

 

Som en av de modigaste som vandrat på vår jord skrev, i en så oändligt viktig visa: