Maria

Han!
Jag blir så trött ibland. 
 
Igår berättade en bekant att hon sett Nino Ramsby häromdagen. Ni vet? Hette förut Nina Ramsby. Låtskrivare, artist, konstnär... Allt.
 
Hursomhelst. 
 
Det var väldigt svårt för min bekant att benämna Nino rätt. Ville gärna säga "Han-hon-ni-vet-jag-vet-inte-vad-jag-ska-säga".
 
Det är inte svårt. 
 
Han.
 
Ninos pronomen är han. Det är faktiskt inte jättesvårt att säga. Jag vet att den äldre generationen kan ha svårt att vänja sig vid tanken, men min bekant (och många med henne, runtomkring, just där och då) var ju helt uppenbart medveten om vad Ninos pronomen är, annars hade hon inte börjat svamla och fnissa om det.
 
Så många gånger rättade jag dem. Inom loppet av kanske tre minuter. 
 
Han! 
 
Det här dödar.
 
Förstå det.
 
Människor felkönas, dagligen, och det dödar. Många orkar inte längre. De orkar inte, att inte få vara sig själva. De passar inte in i den mall som vi skapar, återskapar, och när vi runtomkring inte kan öppna ögonen, bara låta människor få vara den de är skapta att vara, då dödar vi. Indirekt och direkt. 
 
Det kan låta som en småsak att säga hon istället för han, men varje sådan här småsak, normaliserar förminskandet av människor som inte råkar vara det vi tycker de ska vara. Det normaliserar förtrycket mot människor som, i allt väsentligt, är som vilken cisperson som helst. 
 
Och det dödar. 
 
Oavsett ditt pronomen: Låt andra benämnas vid sitt.
 
Okej?
 
Okej.