Maria

Det är de här stunderna jag vill minnas.
När en arbetar som lärare, när en överhuvudtaget arbetar med barn, drabbas en dagligen av utmaningar i olika former. 
 
En del barn behöver intellektuella utmaningar, en del barn har intellektuella svårigheter, en del har svårt med språket, en del har svårt att sitta kvar på sin plats i mer än ett par minuter, en del har svårt med det empatiska, en del släpper ut all frustration över sina svårigheter på både lärare och klasskamrater, en del lider i tysthet över en kaotisk hemmiljö, en del förstår inte alls vitsen, en del ser ingen mening med att låta andra prata. Och. Så. Vidare. 
 
Oavsett, bjuder de dock, alla, på skratt. Mer eller mindre ofta. 
 
Idag gav en elev mig skratt efter skratt. Hen är en av mina största pedagogiska utmaningar och ofta bidrar hen mer med kommentarer om allt och alla andra, än om det faktiska arbetet. 
 
Idag skrattade vi tillsammans flera gånger, åt kommentarer från den här eleven och det hen sa, hade uteslutande att göra med det vi gjorde tillsammans i klassen. 
 
De här tillfällena är viktigare än en tror. Det är svårt att beskriva men när en, som pedagog, dagligen behöver stötta en elev så mycket i det sociala samspelet, att skolarbetet blir lidande, blir dessa stunder otroligt värdefulla. 
 
Det är de här stunderna jag vill minnas.