Det senaste dygnet har... tärt.
Jag har varit nere i Västergötland för några timmar tillsammans med hästarna. Jag kom till stallet tidigt igår förmiddag, bjöds på kaffe och sjutton skitiga boxar. Jag fick jobba fysiskt. Sådär som jag älskar.
Eftersom vännerna var bortbjudna tog jag kvällsfodringen. Det brukar innebära att fylla på vatten i några hinkar, ge ett par hästar en tuss hö, lägga ett par bandage... Ja, lite smått och gott. Det brukar ta maximalt en halvtimme, om en är ensam.
Det sista jag skulle göra, var att ge kvällsmat till en häst som gick på lösdrift. Jag stod inne i hans lilla skjul och klappade honom god natt, när ljuset där inifrån reflekterades i ett par djurögon inne i skogen. Rörelserna avslöjade att det var ett rovdjur och jag gissade på räv.
Jag vet inte varför jag trodde just på räv men det kändes mest naturligt. Jag undrade väl mest varför den var så orädd och det hela var ganska obehagligt. Jag menar, lysande ögon. Enbart.
Jag började vissla på hundarna för att sen få åka hem till mamma och pappa och sova.
Bara en av två hundar kom.
Molle kom glatt springande. Bamse saknades. Han har larvat iväg i skogen förr och jag fattade där och då att det var hans ögon jag sett alldeles nyligen. Jag tog således med mig Molle och ropade på Bamse.
Om och om och om igen.
Jag smsade mamma och sa att jag skulle komma snart. Bara hunden kom in.
En kvart senare smsade jag K och meddelade att hundjäveln hade snurrat iväg i mörkret.
Ytterligare en timme senare hade jag gått över en kilometer och visslat och ropat, med Molle som sällskap.
K och J kom hem. Vi åkte Billingen runt i bilar och lyste in i skogen. Vi ropade.
Kvart över ett på natten åkte jag ner till mamma och pappa. Bamse hade fortfarande inte dykt upp.
Inte heller i morse hade han kommit. Polisen var naturligtvis kontaktad och nu la vi ut blänkare på diverse sociala medier. Ingen hade sovit.
Klockan tolv. Vid lunch idag. Femton timmar efter att han flummat ut i skogen. Då.
Då visade det sig att Bamse hade snurrat in hos ett par i närheten (nåja, någon mil (!) bort) i morse. Han mådde bra men var naturligtvis trött.
Det är alla vi andra också.
Som sagt.
Det senaste dygnet har tärt.
0 person(er) har tyckt och tänkt om det här.