Maria

Text av kloka Gemini

Det går inte att se några stora framsteg när livet är upp och ner.

Man får fokusera på det lilla; att solen skiner, att maten är god, att te smakar gott, att det gick att somna, att det gick att vakna, att clementinen var söt, att choklad fortfarande smakar något, det nya ackordet på gitarren, tonen som träffade en svårare not, ett städat rum, ett ostädat rum, en kram i en korridor, ett hej vid frukostbordet, en försynt knackning på dörren, ett opassande skämt om något passande, varmvatten, stearinljus, blinkande lampor, tända rum, släckta rum, filtar, filter, en promenad i mörkret, diskad disk, mjuka kuddar.

Andra saker är små men stora i sin helhet; lungorna som fortfarande tar nya andetag, hjärtat som slår, njurar som renar, ett nervsystem som försöker lugna, hormoner som försöker förändra, ett försvarande immunförsvar, ben som förflyttar sig, armar som lyfter, ögon som ser, stämband som ljuder.

Det är en svår tid att leva.
Men jag är vid liv.