Idag var jag med om något så oerhört vackert, att tårarna inte gick att hejda. Det var så fint, i all sin enkelhet.
Mitt under pågående lektion, kom en av mina elevers vårdnadshavare in i klassrummet. Med sig hade hen en blombukett. "För allt du gör.", sa hen till mig. Och till eleverna sa hen att "Ni vet väl att ni har världens bästa lärare? Henne ska ni vara rädda om.".
Mer än så, var det inte. Men det var fullt tillräckligt, för att både hjärta och ögon skulle svämma över. Jag skäms inte för att gråta inför barnen och det är ju dessutom lätt att vara världens bästa lärare, när en har världens bästa elever. Det sa jag också till dem, de fina små liven.
Det tillfället, är vad jag bär med mig idag.
Hade det inte varit för denna vårdnadshavare, som med denna, till synes enkla, gest räddade min dag, hade jag varit rejält nedslagen nu. Åh, vad jag önskar att alla vårdnadshavare förstod att jag bara vill allt det bästa för deras små. Om alla förstod, på samma sätt som den som kom med en bukett. Om alla förstod, hur enkelt det kan vara att lätta någons börda för en stund.
0 person(er) har tyckt och tänkt om det här.