Maria

En text om att kämpa för någon som har det tufft. En text om att leta efter hjälp och att finnas till. En text om att inte ge upp. 

 

Den handlar om alla som finns för någon. Jag vet många som den handlar om. 

 

Och just idag är det jag som rider fram med kärleken i sikte. 

 

Då aftonsolen sig sänker i väst,

då sadlar hon sin bästa häst 

att rida efter den vännen kär

som fången och förlorad är. 

 

Hon rider genom den mörka skog

där maran redan sin fånge tog, 

där svarta natten har fällorna satt 

och rövat bort hennes hjärtas skatt.

 

Hon sörjer ej för sitt unga liv;

hon stormar ut i världen, fri,

för mörkrets makter har slagit sin rot

i vännens själ där den börjat gro. 

 

Genom djupan dal,

över högan berg,

ska hon rida till hjärtat giver opp.

För den vännen sin 

som försvunnen är, 

ska hon okuvligt strida för kärlek och hopp.

 

Hon minns de tider som en gång var.

Hon griper om ljuset hon ännu har kvar 

från glittrande vågor och solvarm sand

med vännen som nu är i ondskans land. 

 

Tills hon all sin kraft och styrka gett

och hon sin käraste vän återsett 

skall hon aldrig sluta att söka frid.

Hennes låga brinner till evig tid.