Maria

Syrerik och klar är morgonen på berget.
Sakta, sömnigt, söker sig solen fram. Molntäcket, det skira, mattas av, tunnas ut och solljuset börjar försiktigt smeka trädtoppar och mark. En vindpust, som vore den dagens första vakna andetag.
 
Mitt i allt, men ändå isolerad från omvärlden. Andetag som fördjupas och som är långsamma, lugna. Andetag nära, tätt intill.
 
Stilla, stilla. Syrerik och klar är morgonen på berget. Andäktigt och nästan ljudlöst vaknar dagen och omgivningen med den. Isen ska snart smälta, isblommor och rimfrost bli till fukt och isfläckar bli små pölar. 
 
Det är morgon på berget.
Här
Ibland tror jag att tiden står alldeles still här. Här pratar vi med varandra, om allting och om ingenting. 
 
Här är jag så fullkomligt trygg. Fastän det var här Det kunde ha skett, har jag aldrig varit rädd här. Och här vet de om Det, för dem kunde jag berätta. Här har jag räddats, fler gånger än jag kan räkna. Här återtar jag mitt Jag, här finner själen sin plats, inuti. 
 
Här struntar jag i att duscha. Jag har torra, röda, nariga händer och tandborstningen glömmer jag bort. Jag är skitig långt in i porerna och håret står på ända. Kroppen värker av arbete den inte utfört på länge men jag njuter av arbetet och smärtan går att sova bort. 
 
Vetskapen om att det finns människor som sårat, ljugit och svikit dessa, de här vännerna, den gör så ont. Det här är personer som inget ont borde drabba, men det gör det. Härifrån kommer regelbundna hälsningar om att jag alltid är välkommen och ja, här har jag alltid kommit och gått som jag velat. Det är för mig så oerhört främmande, att svika eller ljuga för de här, de som alltid varit en fast punkt när annat har vacklat.
 
Förtroende växer, utifrån och in och växer sedan utåt igen, fast i form av självförtroende. Lugnet i miljön smittar av sig och jag blir mottaglig för allt som sker. Tankarna hinner tänkas till slut och nya tankar väcks till liv, växer och växer samman och bildar nya banor. Tankarna avbryts endast av att en häst trycker sin mule mot min axel, eller av att en hund kommer tassande och buffar på mig för att få lite uppmärksamhet.
 
Här trivs jag. Här får jag bli trött, utifån och in, som det ska vara. Här blöder jag på utsidan, men insidan blir lite mer hel för varje stund jag får spendera på denna plats. Här kan jag andas, och kroppen hämtar energi i varje andetag. Här följs varje rörelse av en annan; i perfekt harmoni med föregående rörelse arbetar kroppen automatiskt och metodiskt. Kroppen är stark här, och mitt fokus ligger på vad min kropp orkar och kan. Kroppen är stark, sinnet är starkt och styrka hämtas ur mitt Jag och ur allt och alla runtomkring.
 
Jag älskar att vara här.
 
Ögonblick
Det finns en Samuelssontext för alla tillfällen. Även för gårdagen, som var fylld av godhet, leenden och ljusa ögonblick. Ett stort steg togs, fastän rätt litet, men vi fick se, allihop, att det går. Jag vet inte om det var avsikten, men det föll sig naturligt och det gjorde det stora steget något mindre. 
 
Minnen. Bara vackra minnen, som skapades och som sparas.
 
 
I ögonvrån;
ett smajl, med bara gott.
Var kom det från,
som nånting horoskopet spått?
 
En rad av ögonblick kom och gick
till tidens tick-tack-tick
och hela jorden var en vän.
De stora molnen drog förbi;
en vind med havsmusik uti.
 
Ett enda steg,
så stort, men ändå smått
och himlen teg
och teckna' vackra minnen blott.
 
En rad av ögonblick kom och gick
till tidens tick-tack-tick
och hela jorden var en vän.
De stora molnen drog förbi;
en vind med havsmusik uti.
 
I ögonvrån;
ett smajl, med bara gott.