Jag verkligen älskar det här.


"Last clean shirt". Mm... Not so much anymore, kan jag meddela.

Det ligger något riktigt jävla magiskt i att med av utmattning darrande muskler lägga bort de sista BodyPumpvikterna, hänga upp skivstången, släppa ut håret och låta höfterna börja följa med i rytmen till första BodyJamlåten. Det är något särskilt med sista passet före release av ny koreografi. Kropp och knopp vet exakt vad som komma skall för det här har jag gjort så många gånger nu och glömsk för allt annat, försvinner jag helt in i musiken och rörelserna. Varenda steg sitter där det ska, en sådan här dag. Jag njuter av att ha fullständig kroppskontroll och jag njuter av att se i spegeln hur musklerna spelar under huden. Jag noterar, sakligt, att något har förändrats men inte mer än så, för Han har fruktansvärt dålig balans och Han trillar av min axel och ingenting finns, förutom njutningen i det jag just nu gör. Jag möter instruktörens blick och av leendet hon svarar med, förstår jag att lyckan jag känner när kroppen får släppa loss, syns hela vägen ut. Svetten lackar och egentligen borde jag väl sätta upp mitt alldeles för långa hår igen men jag älskar när det flyger ostyrigt omkring, hamnar i mitt ansikte och landar i en enda röra igen.

Jag älskar det här. Jag verkligen älskar det här.

Ok, so this just happened...

Lördag förmiddag har bestått av ljuvlig träning. BodyPump (lyfta skrot), följt av BodyJam (dans) och efter det blev det en halvtimmes inövning av (för mig helt ny) koreografi, innan två grymma dansinstruktörer, jag och ytterligare tre glada entusiaster drog till stans köpcentrum för att göra lite reklam för gymmet. 
 
Så. Jag har alltså dansat inför ett lönehelgsfyllt köpcentrum. 
 
Det ni. 
 

Tänk på hur du smög in handen i Alladinaskens nedre lager...

Flertalet av oss äter mer under julhelgen, än vi normalt sett gör. Alltför många skrattar generat och mumlar (eller, för den delen, skanderar ut) att de får lov att träna lite extra imorgon, springa en extra kilometer.

Men vet du? Varken ett par dagar med mer mat, eller en enda något längre runda, spelar någon som helst roll. Vad du äter under, säg, en vecka, avgör varken din långsiktiga hälsa eller vikt.

Idag kändes min kropp tyngre än vanligt, under joggingturen, men jag vet att det bara är en känsla. Det har jag märkt på alla kläder som sitter exakt som de satt två veckor innan jul och på skärpet som fortfarande måste dras till innersta hålet för att mina jeans överhuvudtaget ska sitta kvar. Tyngden kommer av att jag ätit mer och annat än vanligt och av att kroppen därmed inte vet exakt hur den ska hantera det. Så snart den fylls med energi den är van vid, kommer den kännas som vanligt igen.

Vart jag vill komma? Jo, till att du kan släppa ångesten över vad du åt i jul. Tänk istället tillbaka på alla möten, skratt och samtal kring julmiddagsbordet. Tänk på hur du smög in handen i Alladinaskens nedre lager trots att det övre ännu ej var slut och skratta åt slagsmålet över den sista, ljusa och ej punschsmakande pralinen i asken. Tänk på hur ni satt och knäckte nötter och pratade strunt fram till långt in på natten.

Det jämnar liksom ut sig. Och kropp och själ mår gott av att du slutar tänka, för ett par dagar.


Tidigare inlägg