Maria

Och jag vet inte ens vad jag tyckte.
Jag såg sa hon. Jag blev lite orolig sa hon.
 
Jag tror jag kan ha anat, när jag först klev in i rummet och startade micron, att det skulle komma. För jag var nervös och det är jag aldrig i hennes sällskap. Jag tycker snarare om det, är trygg i det. Men nu startade jag micron, lämnade rummet och lät henne vara ifred och avsluta sitt telefonsamtal och jag lät ljudet av den surrande micron dränka hennes ord för jag visste att jag ändå inte ville överhöra, fastän jag inte har en aning om vem hon kan ha pratat med. 
 
Jag försökte förklara att det handlar om balans. Och att det kanske inte är helt bra, det kanske finns bättre sätt, men jag har en annan angreppsvinkel nu och kanske kan det hålla.
 
Jag vet inte vad jag tyckte. Jag svävar ständigt mellan å ena sidan tacksamhet över att bli sedd, å andra sidan en vilja att få vara ifred. Och hon sa att hon anat att det kunde bli såhär nu, när allt förändras runt mig, nu när saker och ting faller, sådär som allting, förr eller senare, ska falla och jag visste då, att det varit rätt att berätta för henne, den där gången för ganska längesen nu. För hon tog det på allvar och hennes ögon är öppnare än jag trodde.
 
Det handlar om balans. Om strävan efter den. Jag måste få gå sakta fram. Jag måste få börja i kontroll, för ingen har lärt mig något annat sätt så det är det enda jag kan.
 
Hon såg. Hon var vaken nog att se. Och jag vet inte ens vad jag tyckte.
Akuttuggummi
Minns ni alla lärare som stank kaffe? Och alltid mattelärarn, av någon anledning? Så vill jag inte bli, även om jag ibland känner hur kaffedoften måste stå som ett moln kring mig.
 
Så. Så snart jag hinner, oavsett om jag druckit kaffe, eller ätit något, tar jag ett akuttuggummi och akuttuggar i ett par minuter, så eleverna ska slippa må illa av mig.
 
Akuttugg under rasten. Och idag har jag jobbat i träningslinne (OBS! Nytvättat!), då jag lyckades spilla linfröolja på min t-shirt i morse. Starkt jobbat, PG. 
 
Helgen
Gårdagen var fylld av glädje och lek och jag fick uppleva allt från att fiska löv från bryggan till att bli matad med förtuggad hallonbåt. Det, toppat med snusande i småbarnsnackar, garanterade en hundraprocentigt lyckad lördag och en trygg sömn efteråt. 
 
Idag inledde jag med en timmes step på gymmet och sen en stunds styrketräning. Lite dusch och fix, en lugn runda på stan för att sen, vid två, möta upp J vid badhuset. Där, govänner, lyxade vi till det rejält. 
 
J hade fått presentkort på relaxavdelningen på badhuset och vi gled runt mellan bubbelpool och olika sorters bastu, solrum och varm stenbädd innan vi tog en lätt sallad och avrundade dagen. Nu är vi som nya!
 
Tack livet, för att du bjuder på så mycket vackert just nu. I det mörka, ser du alltid till att jag ser det ljusa och låter det ta över. Mörkret blir mindre mörkt när du är såhär, kära, vackra liv. Tack, för att du låter mig må bra. 
 
Resten av kvällen bjuder på tvättstugetid och soffhäng, men jag har faktiskt lyckats förbereda veckans alla lunchlådor. Applåder, tack! 
 
Tofu, ugnsstekt sötpotatis, blandsallad och hemgjord hummus.