Tacksamhetstisdag - minnen

Vad jag gör?
 
Jag sitter här och minns. På söndag är det ett år sedan vi gick, hand i hand, fram till altaret i Nyeds Kyrka.
 
Så sorry, men nu bildbombas ni.
 
Temat för fotograferingen blev "Kommer vi i tid...?"
 
 Ledsen, älskling... men jag hittar inget.
 
 Ah! Tändstiften!
 
 Jo, men allt skulle gå sjukt mycket lättare om du släppte på handbromsen!
 
 Vaddå punka...?
 
 
 
Varenda tåg verkar vara inställt...
 
 
På kanten finns mormor och morbror.
 
 
 
 
Omfamnad av bästa H.
 
 
Stans bästa präst!
 
 
Ringen ligger i en prärieklocka. Rätt otroligt att jag kommer ihåg vad blomman heter...
 
Tills livet skiljer oss åt.
 
 Och exakt här tröttnade Maria på alla kameror!
 
 
 

Tacksamhetstisdag - Tisdag

Jag har haft en bra tisdag, helt klart. Boost från chefen, hårt arbetande barn, lugn i kroppen och en förmåga att kliva lite åt sidan, innan det barkade iväg. Ovanpå det, ett tufft, men bra, CXWorxpass och ett kul BodyJampass med bästa Madde. Cykeln är på vårstädning så det är tidiga morgnar med långpromenad till tåget som gäller, men reflektionstiden jag får är helt ovärderlig. 
 
Nu ska jag sova. Imorgon när jag vaknar, är jag inte bara tacksam över att ha ett arbete. Jag vaknar och är glad över att få åka till jobbet. På mitt jobb är folk raka och ärliga och orädda och vi kramas och kallar varandra, högst kärleksfullt, för bajskorv.
 
Jag trodde i ärlighetens namn aldrig att bajskorv kunde bli den finaste komplimang jag kunde få.
 
 

Flyktig (Tacksamhetstisdag)

Fina, begåvade F förgyllde vår bröllopsdag med helt klart finaste presenten. Perfekt att betrakta idag, när en stendöd telefon inte tillät mig fotografera en vacker men flyktig solnedgång.
 
Tavlan får gestalta det flyktiga i en ljuv solnedgång, i lycka, i fåglars flykt och i frid.
 
Tack, fina!
 

Tidigare inlägg