Maria

Du vet vem
Fina.
 
Jag kommer aldrig i ord kunna beskriva, hur glad jag är att ha fått möjligheten att ha Dig i mitt liv. Du knackade på min mentala dörr, den jag var nära att låsa den hösten, jag öppnade och Du ställde Dig i öppningen och hindrade alla tankar på att stänga igen. 
 
När jag var barn, ville jag ha en storasyster. Jag älskar min familj, över allt annat, men jag ville ha en äldre syster och det var något jag aldrig kunde få. Jag lekte att jag hade en storasyster och jag började tidigt se upp till äldre tjejer, flickor, kvinnor. Inte som någon modersfigur, utan som någon som kunde avslöja livets små hemligheter, som nyss varit där.
 
Jag tror att Du kan ha blivit ett föremål för mitt storasysterskomplex. Jag lägger ingen värdering i det; det finns många som har haft den rollen.
 
Men Du tog ett kliv till. Du fattade mina händer när jag behövde det som mest. Du satt i väntrum, Du satt i telefonköer, Du satt i instängda rum med bara ett fönster och torra bilder på väggarna och medan jag själv fick tunghäfta, förde Du samtal framåt. 
 
Du slutade aldrig läsa. Ändlösa mail utan röd tråd, brev efter brev i olika medier. Du har alltid förstått när jag har tolkat och Du har aldrig varit rädd att svara. Du har aldrig varit rädd för att ta initiativ och jag har tillåtit mig att bli arg på Dig, för jag förstod att det skulle gå över. Du har låtit mig tillägna Dig ord och toner. 
 
Jag idoliserade Dig, det gjorde jag, för även en vänskap börjar med en nyförälskelse. Med tiden har jag förstått att även Du vill bli buren ibland, precis som Du bar mig och när Du behövde det, kunde jag ge, för jag hade inget att förlora, för allt jag gav var sådant jag fått.
 
Jag har aldrig slutat lära mig av Dig. Och Du har tillåtit mig att lära nytt, se med nya ögon.
 
Än idag kan jag undra varför Du tog klivet in i mitt inre. Jag var ju bara en av många då. En fragil själ, bland andra människor i Din vardag. En nästan okänd, som Du bara bytte korta ord med, ord som innehöll vardag. 
 
Idag är det Din födelsedag. Vi kommer alltid dela den här dagen, inombords, för den betyder något för oss båda, både personligen och för att det är den andras dag, också. 
 
Fina. Jag är så glad att jag får ha Dig kvar. Jag är stolt och glad över att få ha Dig, Er, i min närhet. 
 
Jag hoppas Din födelsedag varit vad Du önskade. 
 
Dröm om en blomma som växt sig stor
och med handen på hjärtat visar var hon bor
Dröm om en blomma som fick och gav
och som tryggt vandrar kring i ett nu
en mänska bland mänskor i ett mmänskohav
en blomma bland blommor och den blomman
är Du
 


Andra delen av detta klipp är till bara Dig idag.
För mig behöver texten inte per automatik riktas till en eventuell livskamrat. Den kan riktas till alla som påverkat ens liv, som en inte skulle vara samma person, utan. Och så är det ju. Och den lämnar även öppet för, att livet kan skilja människor åt.

Från kollegans fest i lördags.
 
 


Hade jag inte Dig
så hade jag intet på jorden;
tom blev min levnads stig
och tomma blevo orden.

Hade jag inte Dig
så hade jag intet i världen,
intet som hjälpte mig
tillrätta på färden.

Hade jag inte Dig
så hade jag inte i livet.
Trofast och innerlig;
av Dig allt gott blev givet.

Ja, hade jag inte Dig
så hade jag intet att minnas
när andra världar öppnar sig
där ödets trådar tvinnas.

Ett år
Grattis till oss!
 
 
Tacksamhetstisdag - minnen
Vad jag gör?
 
Jag sitter här och minns. På söndag är det ett år sedan vi gick, hand i hand, fram till altaret i Nyeds Kyrka.
 
Så sorry, men nu bildbombas ni.
 
Temat för fotograferingen blev "Kommer vi i tid...?"
 
 Ledsen, älskling... men jag hittar inget.
 
 Ah! Tändstiften!
 
 Jo, men allt skulle gå sjukt mycket lättare om du släppte på handbromsen!
 
 Vaddå punka...?
 
 
 
Varenda tåg verkar vara inställt...
 
 
På kanten finns mormor och morbror.
 
 
 
 
Omfamnad av bästa H.
 
 
Stans bästa präst!
 
 
Ringen ligger i en prärieklocka. Rätt otroligt att jag kommer ihåg vad blomman heter...
 
Tills livet skiljer oss åt.
 
 Och exakt här tröttnade Maria på alla kameror!