Nationalencyklopedininläsningsmateriallistans

Vill ni ha en kul uppgift att göra med sjätteklassare, i svenska?
 
  • Spåna fram ett aslångt ord tillsammans med kidsen.
  • Skriv ordet på tavlan, allteftersom det växer fram.
  • Ge alla elever ett papper, i par eller enskilt.
  • Låt dem bilda nya ord av bokstäverna i det ord ni kom fram till.
  • Uppmana eleverna att skriva alla ord de kommer på. Oavsett om det är svordomar eller snusk eller vad det kan vara.
  • Avbryt efter sisådär fem, tio minuter.
  • Ge eleverna nya papper. Nu ska de skriva berättelser, där alla ord de kommit på, ska finnas med. Alla. Bildar de par i detta läge, ska alla ord från bägges listor finnas med.
  • Låt dem skriva, skratta och flamsa och lugna dem med att även om de kommer fram till ord som betyer att... tillfredsställa sig själv sexuellt (det går, kolla rubriken), så kommer du inte ringa hem till någon förälder.
Svårare än så var det inte, och fram hit, tyckte jag att min kollega hade kommit med ett lysande förslag på skrivövning.
 
Sedan lyckades eleverna övertala mig, ja mig,att läsa det här högt inför hela klassen. Alla berättelser (de som ville få sina upplästa, vilket vr frivilligt). En del var ganska... tja, ekivokt.
 
Jag är inte lättgenerad, egentligen, men just idag var jag glad åt att sminket dolde hur mycket jag rodnade.
 
Nåja. Kul hade vi. Och vi behövde det här, kidsen och jag.

Drömmar

Under julledigheten tittade jag in på jobbet ett par gånger, av olika skäl.
 
Ena gången hamnade jag i ett samtal om drömmar, varför vi drömmer och om vad.
 
Samtalet handlade framförallt om mardrömmar och varför vi har dem. Och teorin som kom upp, en otroligt intressant och insiktsfull sådan, är att vi drömmer mardrömmar, som en förberedelse inför att något kan hända oss. Kroppen ska därigenom lära sig att känna igen situationen och vi ska få veta hur just vår kropp reagerar, i olika typer av kriser.
 
Jag köpte det, rakt av, men i kombination med att vi kanske också måste bearbeta ett trauma.
 
Jag tänkte nämligen tillbaka på den händelse, som utlöste allt, den där gången, då den kastades tillbaka i ansiktet på mig, då jag var helt oförberedd. För ja, vi kan tränga bort saker ur vårt minne, det har jag själv upplevt. Anledningen till att just min hjärna valde bortträngning av just den situationen, vet jag inte, men när den väl kom tillbaka, med full kraft, reagerade jag med att drömma två olika typer av drömmar.
 
Den ena typen, var en ren återupplevelse av det som hänt. Minnen som kom tillbaka, verkliga och av mig i efterhand konstruerade, även om jag nu har svårt att se vad som är vad.
 
Den andra typen, den som skulle kunna vara av förberedande art, gick ett steg till. De drömmarna talade om för mig vad som hade kunnat hända, hur det hade kunnat bli. Jag vet att det gick så långt att jag, flera nätter i rad, vaknade och grät. Ibland ville jag inte somna, utan lät mig själv bli så utmattad att jag föll handlöst ner i sömnen, så trött att jag inte ens lyckades drömma.
 
Jag vet inte vart jag vill komma, men visst är det intressant? Tänk om de där mardrömmarna vi är så rädda för, faktiskt bara vill hjälpa oss?