Sms-konversation

Jag håller mig nog inte fullständigt professionell i alla lägen. Men när det gäller en förälder som mer ofta, än andra, får handskas med vetskapen om att hennes barn gjort något... mindre önskvärt, då får en anpassa sig lite. Så att säga. 
 
Maria
Hej,
ville bara säga att jag blir så stolt över - - - på musiklektionerna, varje vecka! H-n verkar verkligen ha kul och h-n och den gruppen jobbar så himla bra!
Trevlig kväll!
 
Mamman
Du är väl för underbar som skickar så trevligt sms på kvällen 💕💕 ! Om du bara visste vad det värmer i mitt hjärta att höra att h-n gör något bra 💕👍😀! Tusen tack bästa Maria !!!!!!
 
Maria 
Jag är nog uppfostrad så, rent allmänt. Fokus på det positiva, för det är det vi kan bygga vidare på. Det som är mindre bra förhåller jag mig mer krasst till; det har hänt, okej, må så vara, men sen är det över. Bryt ihop och kom igen, liksom. Det händer alltid något bra senare! 💖
 
Mamman
Å nu fick mamman rys i kroppen av glädje 💕💕💕 sprid vidare 👍
 
 

Inom mig gror orden.

Inom mig gror orden. Tack jag inte vet om jag någonsin kommer kunna säga.
 
Kanske har jag uttryckt det, fast på andra sätt. För andra saker. Jag tror att de vet mer om vad de gör, än vad de ger sken av. Ändå vet jag inte säkert, om de vet.
 
Jag tror att de anar, men kanske ändå inte, hur mycket det betyder att de ser mig.
 
Inom mig gror orden och ett lugn, varje gång vi talas vid. Ett lugn, och en trygghet. Jag blir så tillfreds när vi pratar; det är något i deras röster och blickar, som gör det.
 
Inför dem vågar jag berätta hur mina tankar går. De vågar fråga, jag vågar svara. Inför dem vågar jag erkänna att jag egentligen är liten och osäker och att även det andra gör, hamnar bland de bördor jag räknar till mina.
 
Det blir så oändligt viktigt för mig, vad de tycker. Deras bekräftelse kan lyfta en hel dag, samtidigt som kritik, om än aldrig så välmenad och konstruktiv, kan gräva ännu djupare i det redan avgrundsdjupa inom.
 
Jag känner mig sedd. Och bevakad, fast inte med en felsökande blick. Snarare upplever jag att de vill se till att jag tar mig fram, att jag överlever. Jag upplever att de vill hålla mig över ytan, utan att vara den som tar över. Bära, men bara så mycket som behövs.
 
Någonting inom mig vill sitta ner mittemot, se dem jag litar så på, i ögonen. Berätta hela historien. Börja med Spindelmor, fortsätta med Henne, gå över till första gången allt hände, utan att jag förstod.
 
Berätta om det där jag förträngde, hur det plötsligt slog till och hur det ledde till andra gången, hur den gången kom över mig med full kraft.
 
Avsluta min berättelse om hur ingenting egentligen är över. 

Gott så

Idag vaknade jag kvart i sju. Två timmar senare än vanligt. Och det, helt utan stress i kroppen. 
 
Kvart i sju. En vanlig fredag. Och jag hade inte ens försovit mig.
 
Jag fick vakna lugn. Med en go känsla i kroppen. 
 
Igår fick jag en bra dag tillsammans med mina fina elever. Vi började dagen med en gemensam Pokémonjakt, med åldersblandade grupper, för hela skolan. Eleverna var fantastiska i att ta hand om varandra och mina mellanstadieelever tog ett enormt ansvar. 
 
Dagen flöt på, med glada barn och bra lektioner. 
 
Sen fick jag rensa luften med två personer, efter att samtalen med dem gjort mig både frustrerad och ledsen. När en dialog inte varit helt konstruktiv, mal den i huvudet på mig och kvällen innan, hade jag imaginära samtal i huvudet. Jag gör ofta så, när jag är upprörd, ledsen och arg, framförallt när jag upplever att det beror på andras agerande och att jag behöver säga ifrån. Då övar jag. Jag har låtsassamtal. Föreställer mig hur motparten svarar. För då får jag ut allt det där frustrerade, får släppa ut tårar och blir något mer rationell när det väl är på riktigt.
 
Igår fick jag prata med en, maila den andra. För det är ju människor jag egentligen tycker mycket om och litar på. Det är på sätt och vis bra att jag har fått vara lite upprörd inför dem, för det stärker bara mitt förtroende för dem, att de trots mitt agerande står kvar.
 
Så. Bra dag. Konstruktiva dialoger. 
 
Bra morgon idag, med två timmars sovmorgon. 
 
Jag skulle på kurs. Och där satt jag och var representativ och skötte mig. Jag hade det bra.
 
Jag har släppt veckans tyngder och går in i helgen med en go känsla. 
 
Gott så.
 
Lite för utsövd. Möjligen. 
 
 Skickade den här bilden till chefen. För att göra intryck, liksom. Jag menar, vad kan vara bättre än fulltecknat block, penna och ett bevis på att jag kom ihåg kommunens namnskylt?