Maria

Lista
Har du...

...folköl i kylen?
Njae... Annan öl finns, men folköl är ytterst sällan.

...något husdjur?
Nej, men mamma och pappa har katter. Har alltid haft katter.

...någon favoriträtt?
Ingen på rak arm, nej.

...puder på dig?
Ja. Jag är en sucker för makeup och tycker det är kul att experimentera med det. Har dessutom fet hy så puder är ett måste om inte allt ska rinna av.

...några framtidsplaner?
Vi vill ju bo i hus någon gång men det finns ingen som helst tidsplan för det. Annars ligger det mesta i diskussionsfasen.

...några sjukdomar?
Nej. Jag är en väldigt frisk person. Ibland är jag skadad (kroniskt i knäna) men just sjuk är jag sällan.

...gymkort?
Japp! På mitt älskade SATS dit jag går några gånger i veckan för att lyfta skrot eller flamsa runt på något gruppträningspass.

...några MVGn?
Jag hade höga betyg i både högstadiet och gymnasiet. Så, ja.

...några beroenden?
Kaffe.

...fikat idag?
Ja. Hos min fina J som snart flyttar. Både ananaspaj och bärpaj fanns det. Och glass. Och vaniljsås.

...någon vän som bor i ett annat land?
Ja. M i England och A i Nederländerna. Den sistnämnda infödd i Nederländerna. Den förstnämnda inflyttad från Sverige.

Vem...
 
...avskyr du?
Svårt att däga, men rent allmänt pedofiler, våldtäktsmän och misshandlare.

...delar du flest minnen med?
Oj. Svårt. Troligen min familj.

...längtar du efter?
Mina föräldrar. Faktiskt. Jag är dålig på att visa det men jag njuter desto mer när vi är samlade allihop.

...stör du dig på?
Folk som smaskar när de äter, alternativt pratar med mat i munnen.

...gosar du med?
Min make, mina kollegor (ja), de barn som tillåter det och är trygga med det, samt djur, när de finns tillgängliga.

...lagar mat?
Oftast min man.

...diskar?
Den som tycker att det är dags.

Vilken...

...tidning läser du?
Ingen, egentligen. Jag köper ofta Året Runt men det är bara för korsordens skull.

...buss åker du oftast?
Trean och fyran. Eller femhundra mellan jobbet och hemmet, men oftast blir det tåg den sträckan.

...dag fyller du år?
Sjätte december.
 
...årstid föredrar du?
Sommar. Alltid.

...stad är du uppväxt i?
Axvall. Fast det är en by. Ingen stad.

Vad... 

...gör du nu?
Sitter i soffan, skriver det här och lyssnar på TVn.

...gör dig till en bra människa?
Jag bryr mig genuint om andra.

...gör dig till en dålig människa?
Kort stubin och total oförmåga att spela teater och låtsas gilla dem jag ogillar.

...vill du arbeta med?
Jag är otroligt tacksam över mitt jobb som lärare. Vill i nuläget inget annat. Vet inget annat.

...är roligast just nu?
QI är alltid roligast. Alltid.

...har du på dig?
Baggy jeans och linne.

...äger du för skor?
Alldeles för många. Går mest i gympaskor men köpte så sent som idag ett par vandringskängor.

...har du för storlek i skor?
Trettionio.

...läser du för bok?
Alldeles för få. Jag köper på mig en bra hög, ofta, men har sällan energi till att läsa (vilket jag sörjer eftersom jag älskar att läsa.

...ska du göra nu?
Övertala maken att öva sång. Efter att det här blivit publicerat, alltså.
Ganska fin ändå
Lite baggy. Lite skrynklig. Ganska fin ändå. 
 
 
Vill bara skrika i frustration...
Återanvänder, till viss del, en gammal text. Bra dag sabbades delvis av ord som med största sannolikhet var vägda på guldvåg och som säkert föregåtts av Hur lägger vi fram det här så hon inte går i försvarsställning?. Två av mina bästa och garanterat inget illa menat men fan, vad tankarna börjar snurra och det där inre hånskrattet, som påminner om att jag till syvende och sist alltid handlar fel.
 
Är det separationsångest? Är det empatibaserad sorg? Är det alla drömmar som kommer om nätterna? Är det stress? Jag vet inte längre. 
 


Jag känner mig otillräcklig, ofullständig. Vill kunna ge så mycket mer men saknar kunskapen och erfarenheten. Vill kunna bidra med tankar och erfarenheter men det bara går inte, går inte och jag vill bara gråta över att jag inte kan hjälpa på det sätt jag vill kunna. Vill bara skrika i frustration över att inget verkar fungera fast det verkar så himla bra till en början och vad jag än gör och säger så blir det fel. Inget jag gör vill bli rätt och just nu känns det som att just det där, det var mitt fel bara mitt och ingen annans och fastän det nog inte var meningen så känns allt som en enda anklagelse och som om jag överhuvudtaget inte har tänkt. Jag vill skrika, vråla, gråta men jag vill slippa ha nära till den där förbannade gråten som svider högst upp i halsen. Svider, bränner, värker, gör ont. Vill kunna dra det där jävla andetaget som ska landa långt ner i kroppen och lugna mig men nu bara går det inte, det går inte. Jag vill kunna säga att visst jag hör er och visst jag vet vad ni vill säga men jag hör inte, fattar inte och jag kan inte utläsa vad som behöver bli sagt och ingen lösning känns som om den kommer passa. Jag vrider mig och vänder mig och snart är jag som en korkskruv och jag kan inte vända på mig mer, jag kan inte. Hjärtat snörjs ihop, skruvas runt i sitt fäste och krymper, töms på sådant som är jag.