...and sometimes I'm deep in despair.

 

Jag ligger här en stund till.

Här ligger jag utsträckt i soffan.
 
Himla bra middag och trevlig utgång igår men det är inte därför jag ligger här. Jag är inte det minsta bakfull trots både vin och öl utan det är mensvärken som däckar mig idag. Hade tänkt träna (och det hade väl kanske hjälpt, i och för sig) men näää...
 
Jag ligger här en stund till.
 
 

Livlina

Dagen har tillbringats i skolbänken och vi har diskuterat samspel, vägledning och bemötande. Och så har vi skrattat.
 
Jag hamnade i samtal med en kollega från vår andra, större enhet och det visade sig att hon kände två barn som jag hade som elever förra året. 
 
Du var deras livlina. Deras räddning.
 
Det är stort. Det rör vid hjärtats innersta. Det är ju precis det jag vill åstadkomma, att få vara någon i en kaotisk värld av kompisar, hormoner, kriser, slagsmål, bråk, skratt, krav och kanske, kanske en förmåga att orka ta till sig det som sägs. Få vara en ledstjärna för dem som irrar.
 
Som en av de modigaste som vandrat på vår jord skrev, i en så oändligt viktig visa:
 
Så, innan min låga flämtar till 
och skymningstimman tiger still 
vill jag vara ett bloss för dem som följer oss.
En tid;
ett ljus på deras stig, 
en tid;
ett ljus i deras liv.