Fuck cancer

På midsommarafton, på datumet arton år sedan faster, gudmor, Spindelmor lämnade oss, fick hennes ena dotter ett epilepsianfall. 
 
Nu vet vi. Det sitter ett monster inuti hennes huvud. Ett såntdär monster som förstör henne. 
 
Jag försöker hoppas. Hela dagen har gått åt till det. Och det kan gå bra. Jag vet att det kan gå bra.
 
Jag vet också att det kan gå käpprätt åt andra hållet. Jag vet det så smärtsamt jävla väl.
 
Helvete. Helvete, helvete, helvete. 

Läder

Idag är det tre år sedan vi klev in i den gamla tjärdoftande kyrkan vid vattnet, medan regnet vräkte ner utanför. Tre år sedan vi lovade varandra trohet, tills livet skiljer oss åt, medan de vi håller allra mest av, fanns hos oss.

Inte en dag har jag ångrat det beslutet.

Jag blir aldrig din, du blir aldrig min; man kan inte äga varann, sjöng Björn Afzelius.

Så sant. Men jag får ha dig hos mig.

Du är mitt humör, du har ett tålamod med mig, som ingen annan har. Du ger mig utrymme och du ger mig närhet. Du lockar till skratt och du styr upp tillvaron åt mig, utan att jag ens har förstått att det behövs. 

Du är den viktigaste människa som finns.

Jag älskar dig.

 

Klick, klick, eld, glöd och ljuvlig mentol.

Klick, klick, eld, glöd och ljuvlig mentol.
 
Trubbar av. Tröttheten förlamar men pulsen är hög. Tårarna kommer, sakta men ändå okontrollerat.
 
Försöker känna stenen mot ryggen, småstenarna jag sitter på, försöker göra det obekvämt för mig, för att flytta fokus från tankar till det fysiska. Försöker stänga av Hans röst, skriken, orden om att jag sagt för mycket. Känslan av att hänga ut Henne, Hon som jag tagit fullständigt avstånd från, men som påverkar mer än jag tror. Skuldkänslor över att avslöja det Han vill att vi håller för oss själva.
 
Varför?
 
Jag vet ju om allt, ingenting är nytt, inga dolda trauman. Ingenting som kan förklara. Och ändå gör jag fel, förstör mig själv, fastnar i tankarna och alla beteenden. Så självdestruktivt, så medvetet.
 
Är det så att jag faktiskt väljer? Ibland tror jag det. Manipulerar, för att få uppmärksamhet. Kanske är det bara att sluta. På med ett leende. Börja sköta mig.
 
Men jag har inte lyckats än. Det är så jävla svårt.