Men det är bara för dig, som tårarna rinner.

Jag glömmer aldrig morfar. Jag glömmer aldrig farmor och farfar. Och inget som sker, kan rättfärdiga deras bortgång. 
 
Men. När någon rycks bort, strax före sin fyrtiosjuårsdag, då blir det annorlunda. Det svider på ett annat sätt. 
 
Jag minns er alla idag. Men det är bara dig, faster, gudmor, Spindelmor, jag gråter över. För det är dig jag aldrig fick lov att lära känna, inte på det vis jag hade behövt. Jag vet att du hade haft så mycket att ge mig, och när du lämnade oss, mig, då hade du inte visat oss allt, än. 
 
Det är bara dig, faster, gudmor, Spindelmor, jag aldrig sörjde. Inte när det var accepterat att göra det. Jag grät nästan ingenting, för det var sommarlov och då ska en vara glad och ledig och när sen skolan började igen, var det en ny skola, högstadiet, och där skulle jag komma tillrätta, samtidigt som hormonerna sprutade. Jag fick aldrig tiden för att sörja. Jag sörjer nu, och det har andra så oändligt svårt att förstå. Det blir så diffust, när tårarna rinner och jag ska förklara att det är sexton år gamla tårar, tårar som aldrig rann då. De förstår inte men jag har, som vuxen, insett vad jag gick miste om och den insikten och saknaden står mig upp i halsen. 
 
Ljusen lyser för er alla ikväll.
 
Men det är bara för dig, som tårarna rinner.
 
 

Fan

Okej. Nu blir det mörkt.
 
För ibland känns det så tröstlöst. Jag borde bli helt fri, ibland vill jag tro på det, men när jag haft dagar som dessa, då jag njutit såväl fysiskt som mentalt, då knackar det på. 
 
Jag får svårt att intala mig, att jag faktiskt får ha en vilodag då och då, att jag inte blir svagare av det. Jag får svårt att intala mig, att jag har fått mer än nog av träning och motion, de senaste dagarna. Jag vet, rent rationellt, att enstaka dagar inte är livsavgörande och att det då heller inte hjälper att jag tar en runda till. 
 
Jag har mått så bra. Haft en underbar resa med gott för både kropp och själ. Och så kommer Han och knackar på.
 
Jag vet att det blir såhär. Jag borde vara van. Det är det som är svårast att jobba bort, det händer nästan varje gång. 
 
Och jag lägger mig platt. Såklart. 
 
Fan.

Vi har det bra.

Vi är på spa. Vi har roadtrippat oss fram på slingriga vägar och när vi väl hade landat, blev det bad och sen, för min del, en lång, skön massage. 
 
Nu ska vi strax ta oss ner till restaurangen och äta middag. Imorgon blir det mer bad, innan vi styr mot Norge och Fredrikstad. 
 
Vi har det bra här. Löjligt bra. 
 
Jag har på denna bild nyss kört ett lååååångt och bra styrkepass. Finaste är inte helt beredd på att bli fotad. Woop woop! 
 
 Hotellrum!
 
 Käkar banan efter massagen. För att jag kan. 
 
 Vin i hotellglas. Lyxigt värre.
 
 Suddig bild pga kass och sliten mobilkamera men jag kör helsvart och nu går vi och äter!