Maria

But first, coffee
Utmaning
Ni vet, när alternativen är att ha ful huvudbonad, eller lägga på extra vikter på benlåten?
Inte?
Nåja.
Jag, träningskompisen Elin och instruktör Emma var, så att säga, inte sugna på extra vikter, i alla fall. Hellre en timme med fladder på huvudet under passet! 
Fredag
Tio i åtta denna fredagsmorgon promenerade jag ner till vårdcentralen. Tre och en halv timme senare klev jag innanför ytterdörren till mitt hem igen. 
Däremellan hade jag hunnit lämna blodprov, ta bussen till sjukhuset där jag tog EKG, ta bussen tillbaka till stan, byta buss till Bergvik där jag strosade runt och fick lite julhandling gjord, samt ta bussen hem igen.
Nu är klockan tolv och det känns som om jag har genomfört ett helt dagsverke. 
Nåja. Jag kan nöjt konstatera att alla julklappar är klara. De blir få i år. Finaste och jag har råkat bli hemmansägare så alla våra julklappar till varandra lär väl bli tapeter golv och tak, de närmaste åren. Jag nöjer mig med att ge till de barn jag omges av, till deras föräldrar, till mina föräldrar (vilka jag och mina syskon tillsammans har köpt till) samt min syster.
Det är en skön känsla. Att minimera det hela. Jag brukade vara en sån som skulle byta julklappar med exakt alla, men nu håller jag det nere. Då swishar jag hellre till olika insamlingar (till exempel till kvinnan i Fittja), för de har mer glädje av det än någon jag känner.