Maria

"Du kan inte lägga det på dig!"
"Du kan inte lägga det på dig!" säger folk.
 
Men det spelar ingen roll, jag ser saker som ett enda kapitalt jävla misslyckande. Att be mig sluta med det är att be mig sluta vara mig själv.
 
Att säga åt mig att inte ta saker personligt, att inte lägga allt ansvar på mig själv, det blir att förmana. Sten på börda, liksom. Jag skuldbeläggs för att jag är den jag är. 
 
Låt mig sörja över att jag misslyckas. Kanske är inget mitt fel, men när det händer, är det min verklighet. Jag hjälps inte av oombedda råd och tillsägelser. 
 
Låt mig bli lite deppig. Låt det dåliga samvetet gnaga en stund. Ge mig tid att reflektera, så lovar jag att arbeta hårdare för att få till en förändring. 
Allt.
Denna helg har innehållit allt.
Sång och musik tillsammans med fina vänner.
Djupa samtal med bra personer.
En tidig joggintur.
Ett tidigt dopp i virvlande, dimbeslöjad sjö.
Ett varmt täcke som lyftes.
Finastes varma famn som erbjöds när kroppen var nedkyld av bad.
Vacker miljö.
Klar, kall luft.
Morgonkaffe i ensamhet framför braskamin.
Fruktansvärt god mat.
Två samtal med kocken för att berömma henne för ovanstående. 
Trots gentemot Honom, straffet efteråt.
Skratt.
Allt.
 
 
 
 
 
  
 
Fler morgnar skulle vara som den här.
Morgonjogg på backiga grusvägar. 
 
Morgondopp i dimbeslöjad sjö. 
 
Fler morgnar skulle vara som den här.