Maria

Så jag är glad.
De tjatar. Och de stoppar torra knäckeskivor i munnen på mig. Och så kliar de mig på ryggen medan jag tuggar och svär. Fast jag ler samtidigt, för deras omtänksamhet och kärlek gör mig alldeles varm. Sen ler de också och håller om mig och säger att de tycker om mig och att de vill att jag ska må bra så att jag orkar stanna hos dem fram till sommaren, åtminstone, och nu vet jag att jag får det.
 
Så jag är glad. Glad över älskade kollegor. Glad över en fjärdeklassare som, trots att hen aldrig tidigare hållit i en gitarr, bytte mellan D och A7 som om hen aldrig gjort annat. 
 
Nu tar jag helgen. Kanske tar jag ett par timmar och skriver lite omdömen. Kanske.