Ni vet när lusten faller på?
Den har fallit av. Och ja, det känns som ett misslyckande. Men det är viktigt. Ett viktigt beslut. Jag vill ha tid för dem jag håller av. Tid för Finaste. För vännerna.
Syftet med alltihop är allt annat än prestationsångest. Och plötsligt hänger den över mig. Det gör mig ledsen. För jag ville verkligen. Men när tomheten drabbar mig varje gång jag försöker, då är något fel. Något i hur jag har agerat. Och så kan det vara. Så är det, uppenbarligen.
Jag är stolt över att ha fått göra ett försök. Det ska jag inte sticka under stol med.
0 person(er) har tyckt och tänkt om det här.