Käftsmäll på käftsmäll. Det verkar inte finnas någon ände.
Kära vän. Finaste fina. Starkare än någon annan jag känner. Jag har inga ord. Jag önskar det fanns något jag kunde göra...
Men ännu rinner sanden i det timglas som du bär, och ännu brinner lågan ganska klar. Låt den aldrig slockna i nån sorts förgrämd misär, för den lågan är den enda som du har.
1 person(er) har tyckt och tänkt om det här.