Jag vill inte sluta blogga. Skrivandet är ett av mina starkaste uttrycksmedel.
Jag gör det bara inte särskilt ofta. Det är synd. Jag mår ju bra av att avreagera mig i skrift men det är kanske inte alltid lika kul för andra att läsa, de dagar då jag gräver mig nedåt i gropen. Fast. Det är ju de dagarna jag behöver skrivandet som mest.
Det är en viss balansgång. För. Vem bloggar jag för? Om det bara är för mig, så måste det ju inte publiceras såhär. Och samtidigt tycker jag om att bli läst. Jag vet att det finns de, som tycker om att känna igen sig. Vi som slåss mot vårt eget inre, gör ofta det. Söker igenkänning, för att slippa känna oss så ensamma.
Jag har inte slutat blogga. Vill inte göra det. Tänker inte göra det. Inte nu.
Jag vill bli mer regelbunden. Kanske bestämma mig för, säg, tre, fyra dagar i veckan? Fastän utan prestige.
Det kunde vara något.
Så får det bli.
Så nu säger vi så.
Tisdag, torsdag och söndag. Typ.
Orkar ni följa med?
2 person(er) har tyckt och tänkt om det här.