Maria

Trettioett
Nu är jag otvetydigt mellan trettio och fyrtio. 
Detta firades av mina fina elever. Jag förväntar mig definitivt inte en massa presenter av dem, och ja, det kan nästan kännas för mycket, men gesten var så ljuvlig!
Så. Runt åtta igår, hörde jag genom väggen i personalrummet hur mina elever började trilla in och hur de tisslade och tasslade bara ett rum bort och plötsligt hörde jag hur klassrumsdörren stängdes. 
Via en elev ur årskurs fyra, som också fyllde år igår, fick mina femteklassare veta att hon och jag fyllde år samma dag. Och när klockan slagit halv nio, när jag skulle ropa in dem för första lektionen, stod de fint uppradade vid sina platser. Tavlan var fullklottrad och på mitt skrivbord stod födelsedagsflaggan och vansinniga mängder presenter.
Eleverna sjöng "Ja må hon leva" och sen skulle jag öppna paket.
I paketen låg sjukt mycket choklad. Sjukt. Mycket. Tre askar ställdes på personalrumsbordet. Eleverna fick välja en After Eight eller en Noblesse och återstoderna av de askarna tog jag med till ett fackligt möte jag skulle på. 
Resten ligger här hemma. Det är en del... 
Notera att det står "Bästa frö". Troligen klev jag in, exakt när någon skulle skriva "fröken".