Stunder som idag.

Sunder som idag. Känslan av att göra allt en kan och att ändå känna att en borde kunna göra mer. Finnas mer. Fast då finns gränser för var det Jaget tar slut och annat tar vid men jag kan bara inte stå och se på. Inte när andra dräneras. Åh, vad det gör ont! 

Jag vet att jag ska backa. Hålla den tydliga linjen mellan profession och person. Vara personlig, men inte privat. Jag kan inte, ska inte, vidga relation och profession ytterligare, för det kommer ingen av oss må bra i. Det finns riktlinjer för var och på vilket sätt jag ska finnas och jag måste hålla på det, för att inte gå sönder. 

Men käre värld, vad mycket mer jag vill! 


Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback