...och fastän jag vet att Han har fel...

 
 
Ni kan vara lugna, för jag vet att det inte är sant.

Jag vet att jag gjorde rätt som satt där. Det var rätt tänkt från början och det kändes rätt när det skedde. Tungt och svårt. Men rätt. Jag kände mig lyssnad på, som om jag inte behövde förklara.

Ändå skriker Han inombords. Just nu är Han så jävla arg och fastän jag vet att Han har fel, fastän jag vet att Han bara är förbannad för att jag vänder mig bort från Honom, trycker det på, både inifrån och utifrån just nu. Jag släpper fram tårar, av både lättnad och ångest. Jag slits mellan min egen och andras övertygelse om att jag gjorde rätt, och Hans vansinne och vrål om att nu blir straffet än värre. Han hånar och påminner om alla gånger jag försökt och alla återfall jag fått. Han skriker och undrar vem fan jag tror att jag är, vad fan jag tror mig ha rätt att göra. 
 

Och jag vet. Jag tror inte. Jag är Jag och det är min kropp, mina beslut. Jag lovar, jag vet. Kommer komma till sans.

Men fan, vad tungt det är just nu.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback