Alla Helgons Dag firades med de två som, mer än någon annan, betyder liv. När det så blev kväll, tände jag ett ljus, satt i lugnet, ensam och ackompanjerad enbart av lugna andetag och tänkte på dem som lämnat oss. Sådär som sig bör, en sådan kväll.
Att aldrig mera se dig här,
en smärta utan slut.
Du fanns hos mig - nu är du där.
Säg, hur ska jag stå ut?
Kan jag leva i den saknad
som du skapat inom mig?
Säg att jag har drömt och vaknat!
Jag vill vara nära dig!
en smärta utan slut.
Du fanns hos mig - nu är du där.
Säg, hur ska jag stå ut?
Kan jag leva i den saknad
som du skapat inom mig?
Säg att jag har drömt och vaknat!
Jag vill vara nära dig!
1 person(er) har tyckt och tänkt om det här.